I kväll åkte hela familjen till Storvreta för att möta upp snälla Emelie och försöka få lite hum om får. Emelie har Hjinx kullbror. Jag är verkligen helt lost. Visst ser jag när hon gör som hon inte ska men det är väldigt mycket nytt att greppa och hålla rätt på på en gång. Det är frustrerande för jag har sådan vinnarskalle. Vill kunna allt superbra på en gång. Men här går jag bet. Men tids nog ska väl även den här fårskallen haja?!
Jag tycker det är läckert att vallningsinstinkten finns där medfött! Jag försöker sätta mig in i Hjinx situation; undrar hur det känns i henne, hur tankarna går, då hon drivs till att göra det hon gör av bara farten. Nu har hon inte tänt till så där ruggans men med tanke på vad förig hon är i övriga situationer så tror jag att hon kan komma att bli väldigt hörsam, bara jag lär mig! Som i agilityn ungefär, hon har förutsättningarna men måste ju dras med mig 😉
http://youtu.be/viyHLMCUqMk
Nova fick klappa får och tyckte i synnerhet att de knasiga ögonen var intressanta. Men roligast var nog ändå Emelie! 🙂
Hjinx och släkten skötte sig då vi var och gosade med fåren.
Mycket märkliga ögon, tyckte Nova
Lämna en kommentar