Jag skulle kunna sammanfatta hela mitt nedanstående blogginlägg med något vi redan visste; Jag har inte tränat tillräckligt och vi är väldigt gröna på agility och känner inte varandra som agilityekipage. 🙂
Jag skulle åkt hem efter första starten; agilityklassen! haha Efter den kändes det som wow vi klarade det! Hon lyssnade och jag var inte allt för långt efter och hon gjorde SÅÅÅ HIMLA FINA KONTAKTFÄLT och gungan också!! Slalomfelet kändes som lite slarvfel kombinerat med att jag störde med lite för många kommandon och kom lite nära. Hon är van att klara det mer själv. Och vägran på hopphindret var ju också klantigt av mig, att ropa här lite för tidigt.Men ååå vad stolt jag är över agilityklassen. Men hoppklasserna kändes inte lika bra 😉 Hon överraskade mig idag med sitt tempo och otroliga släpp på målrakorna! Helt klart en extraväxel i idag! Men vi har ju varken bromssignal eller förmågan att svänga när det går så här fort. Allt utom hopphinder drar otroligt mkt för Hjinx. Hon äääälskar slalom och äääälskar kf-hinder och äääälskar tunnlar. Hopphinder not so much 😉
Grymt orutinerat av mig så glömde jag bur. Slutsats efter idag: Hon behöver bur. 😉 För även om hon ligger still och sköter sig utanför banan så hörde jag då och då ett konstigt mörkt gnäll och insåg efter ett tag att det var Hjinx som gnällde upphetsat över hundarna inne på planen. Haha! Hon ter sig lugn och avslappnad men den som känner en bordercollie förstår att vad som försiggår innanför pannbenet är en helt annan femma 😀 Hon drog även en hel del i kopplet på väg mot starten vilket är så himla olikt henne. Väl på banan var det en hel del skall vilket är väldigt ovanligt när det kommer till Hjinx. Det kommer bara då hon är alldeles för stressad eller frustrerar/arg på mig. Nu var det nog mkt av sistnämda men nje känns som hon kanske var lite väl förväntansfull 😉 Men jag är ändå stolt över hur väl hon skötte sig på tävlingsplatsen och det är klart att jag är glad att hon tyckte om det! Men när agilitytävling blir ett mer vanligt inslag i vår samvaro kan det nog komma att utvecklas lite mer fulheter skulle jag tro. Om jag inte vidtar åtgärder här. Hon var inte särskilt intresserad av sin älskade gallerboll utan nosade väldigt mkt i backen vid målgången. Därför köpte jag en kampleksak med gummiboll och ficka för godis.
Avslutade dagen med att köra några hopphinder och slalom i rasande fart på framhoppningsbanan. Hon satte varenda en så nästa tävling måste jag skärpa ihop mig och lita på att hon tar slalom!
Jag var ju helt rökt men jag har fortfarande rätt mkt med att bara springa på min bana och komma ihåg ordningen så som sagt; mera träning och det kan bli riktigt bra 🙂
Lämna en kommentar