Så var dagen D här! Som jag tränat och våndats över dålig attityd mest på grund av exceptionellt varm väderlek, 30 grader dag ut och dag in. Men all tankeverksamhet gav frukt för kvällen den 25e juli tog vi vårt första 1:a pris i eliten! Ja faktiskt mitt första 1:a pris i elitklass någonsin! Milton nådde ”bara” upp till andra pris innan hans karriär tog slut.

Det var förstås en grym känsla att gå ut och köra genom elitprogrammet! Jag var inte särskilt nervös faktiskt. Jag kände mig lugn med gruppmomenten, foten kan hon och zätat som inledningsvis var så katastrofalt har rätat upp sig fantastisk!! Att få en 10:a på det var förstås en grym känsla! Inkallningen var jag också trygg i. Det var väl egentligen först rutan som hon har haft lite mysko hjärnsläpp i då och då men även det hade gått bra på genrepet. De två större orosmolnen var dirigeringsapportering och vittring men rutan och dir.app liksom bara flöt på så jag hann aldrig bli nervös inför dem heller. Värre var det inför vittringen, det var inte den snabbaste tävlingsledaren direkt (men väldigt trevlig och avslappnad!) så det blev en låååång väntan inför vittringen. Och nej det blev inte särskilt bra varken i dirigeringsapporteringen eller vittringen. I förstnämnda har vi fortfarande allt för hög procent gånger då hon blir osäker för att det ska kunna funka helt klockrent på tävling tror jag. Ibland gör hon det dock strålande på första försöket på träning så tids nog! Nu på tävlingen så fick jag skicka henne höger två gånger då hon inte ”vågade” lämna konen. Hon gick bara en cirkel på stället och sedan tillbaka till trygga konen haha. Sedan gick hon ut i trav mot rätt, grep fint och gallopperade tack och lov in. Jag som vet vad hon verkligen kan gå för är mycket glad att vi fick hela 7,5 poäng för jag tyckte det var ruggigt dåligt haha
Vittringen var inte bra alls. Hon sitter och såsar till under utplaceringen och även om hon gick ut med bra fart mot pinnerna så var tempot och attityden där ute allt för låg och osäker. Hon nosade förvirrat på alla pinnarna och dröjde sedan och så såg man att hon tänkte…äsch nu måste jag slutföra mitt jobb…jag tar den här pinnen. Tyvärr var det fel. Hon visste om att det var fel för det var inget tempo in. Fin avlämning. Domaren sa: ja det var ju en pinne men tyvärr fel. Jag tror han tycker att det såg väldigt fint ut förutom att hon just tog fel pinne.

Jag undrar hur jag ska kunna knäcka den här nöten! Det är verkligen hennes sämsta moment, har alltid varit! Nu var förutsättningarna mycket dåliga med ett låååångt program och 30 grader varmt. En lång seg väntan inför momentet. Det gick inte ens att dra upp henne med de vanliga knepen.
Samma problem inför fjärren, allt för låg stressnivå för att trycket skulle finnas kvar och hon var rejält varm. Lika så jag, svetten lackade och jag var helt torr i halsen. Hon gjorde fina skiften men långsamt.

Tyvärr tog minnet slut i telefonen så det blev inte så mkt filmat. Men bättre än inget. Jag tycker att hon var lite oengagerad/slarvig i foten. Hon kan bättre, hon släppte både i sidled och stötte i i vänstersvängar. Det är roligt att jag känner och vet att det finns mycket kvar hos henne att ge och ändå få 8,5 i betyg!
Jag är sååå stolt över henne! Vi klarade det verkligen och vi fick flera toppbetyg och såååå mycket beröm efteråt av publiken! Det var nog uppåt en 7 pers som berömde oss efteråt! Tävlingsledaren sa mellan moment att oj oj vad grymt snyggt, vilken prestation! Och då vi var helt klara sa han: tack för uppvisningen och tog i hand! haha