Om känslan efter förra tävlingens 3e pris var grym så var känslan efter gårdagens 2:a pris inte alls lika bra. Jag känner mig lite snopen, missnöjd med mig själv och skitockså-honlasig-besviken. Ordningen på momenten vändes bakochfram även om platsmomenten var inledande. Det var första gången för mig och jag hade nog inbillat mig att det hände mest vid finaler, internationella tävlingar och SM men är nu en erfarenhet rikare. Det fungerade väl helt okej i och för sig. Förutom att Hjinx som är ”van” att ha konskick tre moment in i programmet på tävling hade svårt att låta konorna vara då hon skickades mot vittringspinnarna. Samt att jag tyvärr fick blackout och glömde ordningen i zätat. Jag brukar ju på väg från foten till zätat kontroll-titta på min hand, där jag brukar skriva ordningen. Det glömde jag helt av nu. Plus att jag älskar vi-känslan fria följet bygger upp.
Men om man bortser från att jag ju gärna hade velat ha ett förstapris så har vi mycket positivt med oss hem i alla fall från den här tävlingen, erfarenhetsmässigt även om den i stort känns ganska misslyckad! Och nya grejer att träna på förstås! Det är ju alltid bra! Kommer ju vara så i eliten- många olika upplägg och svåra planer etc.
Så idag ville jag träna att;
– skicka in mot vittringspinnar i ett myller av konor.
– konskick alltid ser likadana ut, dvs spikrakt utifrån utgångspunkt. Detta vill jag att hon ska lära sig maniskt för att slippa massa märkliga utflykter. Hon har två tävlingar i rad svajat iväg via konor till vittringen och hon gjorde i helgen ett värdelöst konskick i dirigeringsapporteringen; hamnade för långt ut och med bakbenen utanför ringen. Nu har jag lärt mig det också, att jag måste kommendera in henne mot konen i det läget. Och återigen inse att hon är supertaggad på tävling och inte gör stoppen så sansat som på träning, tex i rutan och vid konor.
– platsmomenten snark
– påminna om anti-tugg i apportmomenten.
Lämna en kommentar