Vi tar babysteps med det här momentet. Det känns väldigt svårt att förmedla vad jag vill och det kommer nog ta väldigt lång tid innan alla bitar är på plats och det är ett tävlingsfärdigt moment för oss. Vi har tränat det stötvis hittills med långa mellanrum. (Det är inte så jättekul 😉 ) Men idag tog vi det nog ändå ett snäpp längre då jag efter ett tag fick snilleblixten att skicka henne bort från mig mot pinnarna istället för att hon skulle röra sig mot mig på tillbakavägen från godiskast. (Så som hon gör på filmen nedan.) Men vi snackar fortfarande meteravstånd och jag sittandes på vardagsrumsgolvet. Sista repet reste jag mig dock upp stående och eldade på henne lite. Hon behöll dock sansen och började inte plocka i pinnarna! Utan sökte mer aktivt och hittade rätt pinne duktigt! Kul att komma någonvart med detta tradiga! Några av de lyckade repen nedan. Då hon misslyckas så känns det precis som att hon vill vara duktig och hitta fort, markera med nosen. Jag tror ännu det är för mkt att tänka på för att hon ska inse att det är själva IDENTIFIERANDET av pinnen med mest lukt som är själva grejen. I hennes hjärna lyser nog nosdutta på pinnar ungefär lika starkt som nosdutta på den pinnen som luktar matte.