Det är väldigt lätt att fastna i att söka det perfekta. Att det inte räcker med att utföra momentet korrekt utan att det ska vara absolut perfekt och utifrån en norm som kanske inte alltid är anpassad efter den aktuella hunden. Självklart går det nog att genom absolut rätt inflytande från tränaren ta fram det allra bästa ur de flesta hundar. Men jag är bara människa och styrs även av egna känslor; besvikelse, frustration etc som med en känslig hund som Hjinx knappt behöver infinna sig innan de ha påverkat henne. Yttre faktorer spelar också in så som att jag är småbarnsmamma och väldigt sällan kan träna just efter de exakta förutsättningar jag önskar.
Jag har de senaste dagarna upplevt att Hjinx inte riktigt ger allt och att vi tränar i sällskap av med hennes hjärnspöken. Det är oerhört frustrerande och onda cirklar skapas så lätt. Det är görsvårt att spela teater för en hund för hur mkt man än försöker sudda ut att det inte blir rätt så är hundar tankeläsare! Så trots att jag skuttar och tjoar så märker hon av att det blev fel. Det är lite tröttsamt att behöva träna attityd mer än själva momentet. Tex tränar jag nu för att få in en nosdutt upp i hand inför och efter sitt i grupp för att hon tagit såååå hårt på att jag då hon lagt sig under träningen gått dit och börjat om. Dvs att hon märkt att det blir fel.
Men å andra sidan kanske detta är bättre än med tidigare hundar där det varit en prestation att ens lära sig momenten. Man vänjer sig fort vid en nivå!
Bra exempel uppstår då jag tittar på gårdagens filmer på Hjinx metallhoppapport. Farten in är för låg. Tja jo men farten ut, hoppet, upptaget, greppet, positionen och avlämnandet är perfekt. Och om man tänker tillbaka på då hon var liten 3månadersbäbis och vi började lekträna med apportbocken….då hon högg den fort som 17, vände på klacken och sedan kutade åt rakt andra hållet in bakom ett hörn och började gräva ned apporten. Ja då har vi kommit väldigt långt 😀
Det jag menar är; kanske man inte behöver tänka 300 poäng och SM innan man ens startat utan att man borde ha is i magen och förmågan att hejda sig, nöja sig med det godkända och sen jobba sig upp. För hunden är det ju ändå samma sak – ha kul med matte!